Flerspråkighet. K, ute bra men hemma bäst...

Det kanske inte är ett nytt fenomen att barn inte beter sig lika ute som hemma. Men Ks tillbakadragande när det kommer till att prata på svenska med andra börjar gå mig på nerverna. Ja ja ja, självklart hänger jag med i varför det är så men det irriterar mig ändå, för jag vet att hon i stort sett pratar problemfritt. Hemma pratar hon på och ibland lite för mycket, kan jag tycka. =)

Det går bra med några få utvalda och de tycker att hon pratar jättebra svenska. Hennes farbrors fru, hennes morbrors sambo, kusinen D är de som fått äran att ingå i hennes tala-svenska-nätverk, men sen tar det i stort sett stopp. Det är inte heller uteslutande svenskan det här rör utan även periskan och ungerskan. Hon vill inte prata med folk ute helt enkelt.

Å ena sidan kan jag tycka att det är skönt att hon inte bara slänger sig vind för våg in i konversationer med okända människor och inte känner någon form av avstångstagande, men å andra sidan känns det frustrerande att hon inte släpper på den här pokerfacet lite grann. Vi var på barnakuten med henne igår (ja vi har drabbats av sjukdom igen. Halsfluss!!!) och hon låg på britsen och läkaren undersökte henne. Hon var duktig och gjorde precis som han bad om men utan att röra en min. Hon var stenhård. Stackars läkaren gjorde allt för att få till en reaktion, men icke sade nicke. "Ja, du var en allvarlig typ" sa han till slut.

En annan intressant sak är att om hon nu bestämmer sig för att säga nåt till barnen på gården eller någon annan vill hon oftast inte att jag och S hör. Hon brukar säga att vi inte ska lyssna eller gå bort en bit och då kan hon kläcka ur sig något. Hm, varför? Har vi på något sätt satt för stort press på henne? Eller tycker hon det bara är lite pinsamt inför oss? Jag är lite osäker för tillfället.

Nyligen har hon börjat leka med en jämnårig flicka på gården. En jätterar och pratglad flicka, som jag hoppas ska ha positiv påverkan på K. Jag märkte redan framsteg sist de lekte på gården. Dessutom tror jag att när hon väl börjar på dagis så kommer det här problemet att vara historia. Ja, om vi får en plats innan hon hinner fyller arton och flyttar hemifrån vill säga!

Har ni liknande erfarenheter så skriv gärna och berätta. Det är alltid roligt att höra vad andra har för erfarenheter.