Flerspråkighet. Förskolan.

Nu har vi varit på besök på den förskola som K ska börja på efer sommaren. Det var så roligt att få komma dit och prata med fröken och titta runt. Väldigt trevlig personal och bra stämning, vilket känns jättebra. K verkade helnöjd och ville börja leka på en gång. =)

Tyvärr är dock rummen/lokalen väldigt slitna och gamla vilket kändes mindre roligt. Det var absolut inte som vi hade förväntat oss att det skulle vara. Det var flera mindre rum med lite ljus som kommer in utifrån. Det är en halvtrappa ner kan man säga och just därför så försvinner så mycket av det naturliga ljuset som annars kommer in genom fönstren. De stora rummen med utrymme, ljus och luft som jag hade i tankarna...mmm de får helt enkelt bli kvar i mina tankar tills vidare.

Det fanns flera barn med andra modersmål än svenska på förskolan men inga trespråkiga som jag förstod det. Det ska bli intressant att söka modersmålundervisning hos kommunen för K i två språk och sedan se vad resultatet blir. Jag poängterade för fröken att det är viktigt för oss stärka K i hennes språk, vare sig det är persiska, ungerska eller svenska. Det fanns t.ex. en kille som jobbade där, en alltiallo, som pratade persiska och jag sa att han gärna fick prata persiska med henne.

Jag vet av egen erfarenhet att det finns föräldrar som tycker tvärtom. Jag var på praktik på en förskola för några år sedan och där var det en liten pojke vars föräldrar var iranier. De bad mig att absolut inte prata persiska med deras son för att de ville att han skulle lära sig svenska. Självklart gjorde jag inte det, men jag ansåg att det var till nackdel för honom. Dels för att det skulle ha stärkt honom i hans modersmål, men också för att det är viktigt att se andra människor i samhället, i skolan, förskolan, läkare etc. som kan prata ens språk. Men i just hans fall var det ännu viktigare. Han var ny på dagis och kunde inte så mycket svenska, vilket gjorde att han kände sig ganska så utanför och satt ganska mycket själv och lekte. Jag tyckte det var ganska jobbigt att se det med tanke på att jag kunde ha gjort hans första tid så mycket lättare och det hade absolut inte hindrat honom från att lära sig svenska utan snarare tvärtom.

Nu får vi se hur kommunen svara när vi söker modersmålsundervisnings för k i både persiska och ungerska. Vi väntar med spänning och jag skriver så fort jag har fått svar. Men det kommer nog att ta ett tag. =)

Flersspråkighet. Det har släppt för K....

Det är så himla skönt att meddela att det sedan ett par veckor har släppt för K vad gäller hennes reservation för att prata svenska med andra. Det är så skönt! Det var en vacker dag på biblioteket så hon hittade en kompis som tyckte allt K gjorde och sade var roligt och efter det har det bara rullat på.

Nu har hon dessutom fått plats på en förskola, men det blir först efter sommaren. Vi ska på besök på förskolan imorgon och det ser hon verkligen fram emot. Det ska bli väldigt intressant att se hur språkutvecklingen kommer att se ut efter att hon börjar på dagis.

Redan nu ser vi att hon "tränar" på att prata svenska med sin lilla syster N. Vi vill självklart att hon ska hålla sig till persiska och ungerska när hon pratar med henne, men ibland blir det svenska. På något sätt känner jag att hon kanske känner sig lite mer vuxen när hon pratar svenska. =)

Flerspråkighte. Ordböcker.

Jag har bott i Sverige i 23 år och man kan lugnt säga att min svenska är bättre än min persiska. Just därför händer det ofta att jag inte kan många ord på persiska som jag kan på svenska. Om man nu, som jag, har bestämt sig för att föra sitt modersmål vidare till sina barn är det viktigt att inta ta några genvägar utan att vara konsekvent med språket när man pratar med sina barn.

Just därför skulle jag rekommendera ALLA att investera i bra ordböcker. Ha en ordbok liggandes nära till hands så kan man slå upp ord närsomhelst. Tyvärr har jag inte hittat någon persiska –svenska/svenska - persiska ordbok som jag tycker är bra, därför funderar jag på att köpa en persiska-engelska/engelska-persiska. Däremot har S några ordböcker som han tycker är bra.

Jag brukar ibland slå upp ord på Google översätt också, men tyvärr är det inte så tillförlitligt och jag behöver alltid dubbelkolla med någon annan. Summan av kardemumman är att investera i bra ordböcker som hjälper dig att hjälpa ditt barn i sin språkutveckling.

Flerspråkighet. Var en stolt multikulti....

Jag tycker det är viktigt att man är stolt över den kultur man bär med sig och att inte skämmas över det. Detsamma gäller språket tycker jag. I början var jag nog lite mer dämpad när jag pratade med K på gården, biblioteket, öppna förskolan och andra ställen där föräldrar och barn samlas, men det tog inte lång tid innan jag bestämde mig för att släppa på min försiktighet och bara vara mig själv.

Men det är ytterst viktigt att föregå med ett gott exempel inför sina barn. Vi pratar flera språk, det gör vi även ute bland folk och det är vi är stolta över det. Om jag skulle börja prata svenska med K ute så kommer hon omedvetet tro att persiskan/ungerskan på något sätt inte platsar i vissa situationer. Det är viktigt att förmedla känsla av att det är självklart att vi är som vi är hemma som ute bland vuxna och andra barn. Att vi pratar ett annat språk ska inte vara något konstigt utan något självklart för mig och mina barn.

Men däremot har jag pratat lite svenska med K på lekplatsen ibland för att andra barn ska förstå att hon förstår svenska. Det kan jag tycka är ok att göra mest för att poängtera för de andra barnen och det brukar jag förklara för K. Samspelet mellan barnen blir lättare när de vet att K förstår och pratar svenska.

Ibland har det hänt att jag även frågar de andra barnen om de talar flera språk eller om deras föräldrar kan andra språk.. Det brukar nästan alltid vara några barn som pratar något annat språk än svenska eller har en förälder som gör det. På så sätt får de insikt i Ks situation och då är det inte så konstigt längre. Barn är så bra på att förstå sånt tycker jag! =)

Jag märker att många föräldrar med andra språk än svenska väljer att prata svenska med sina barn när de är bland folk och andra barn. För mig känns det främmande att göra så, trots det förstår jag varför andra föräldrar gör så och var den känslan kommer ifrån. Det ligger i vår natur att vilja smälta in med omgivningen och det gör man inte om man gapar och ropar (som jag kan göra ibland =) på ett annat språk.