Jag är mamma till två underbara flickor som är trespråkiga. Samtidigt är jag en språkälskande språkvetare som tycker om att lära mig nya språk och drar mig inte för att prata fastän jag inte riktigt behärskar språken.

Då vi pratar tre språk i familjen möter vi ofta frågor, positiva reaktioner och nyfikenhet från omgivningen. Föräldrar och blivande föräldrar med andra språk i ryggsäcken vill ofta veta hur vi gått till väga, samt vill ha råd om hur de själva ska göra.

Flerspråkighet hos barn- hur fungerar det i praktiken?

(Plus lite annat gott och blandat!)

torsdag 6 maj 2010

Flerspråkighet. Var en stolt multikulti....

Jag tycker det är viktigt att man är stolt över den kultur man bär med sig och att inte skämmas över det. Detsamma gäller språket tycker jag. I början var jag nog lite mer dämpad när jag pratade med K på gården, biblioteket, öppna förskolan och andra ställen där föräldrar och barn samlas, men det tog inte lång tid innan jag bestämde mig för att släppa på min försiktighet och bara vara mig själv.

Men det är ytterst viktigt att föregå med ett gott exempel inför sina barn. Vi pratar flera språk, det gör vi även ute bland folk och det är vi är stolta över det. Om jag skulle börja prata svenska med K ute så kommer hon omedvetet tro att persiskan/ungerskan på något sätt inte platsar i vissa situationer. Det är viktigt att förmedla känsla av att det är självklart att vi är som vi är hemma som ute bland vuxna och andra barn. Att vi pratar ett annat språk ska inte vara något konstigt utan något självklart för mig och mina barn.

Men däremot har jag pratat lite svenska med K på lekplatsen ibland för att andra barn ska förstå att hon förstår svenska. Det kan jag tycka är ok att göra mest för att poängtera för de andra barnen och det brukar jag förklara för K. Samspelet mellan barnen blir lättare när de vet att K förstår och pratar svenska.

Ibland har det hänt att jag även frågar de andra barnen om de talar flera språk eller om deras föräldrar kan andra språk.. Det brukar nästan alltid vara några barn som pratar något annat språk än svenska eller har en förälder som gör det. På så sätt får de insikt i Ks situation och då är det inte så konstigt längre. Barn är så bra på att förstå sånt tycker jag! =)

Jag märker att många föräldrar med andra språk än svenska väljer att prata svenska med sina barn när de är bland folk och andra barn. För mig känns det främmande att göra så, trots det förstår jag varför andra föräldrar gör så och var den känslan kommer ifrån. Det ligger i vår natur att vilja smälta in med omgivningen och det gör man inte om man gapar och ropar (som jag kan göra ibland =) på ett annat språk.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar