Jag är mamma till två underbara flickor som är trespråkiga. Samtidigt är jag en språkälskande språkvetare som tycker om att lära mig nya språk och drar mig inte för att prata fastän jag inte riktigt behärskar språken.

Då vi pratar tre språk i familjen möter vi ofta frågor, positiva reaktioner och nyfikenhet från omgivningen. Föräldrar och blivande föräldrar med andra språk i ryggsäcken vill ofta veta hur vi gått till väga, samt vill ha råd om hur de själva ska göra.

Flerspråkighet hos barn- hur fungerar det i praktiken?

(Plus lite annat gott och blandat!)

torsdag 27 maj 2010

Flerspråkighet. Förskolan.

Nu har vi varit på besök på den förskola som K ska börja på efer sommaren. Det var så roligt att få komma dit och prata med fröken och titta runt. Väldigt trevlig personal och bra stämning, vilket känns jättebra. K verkade helnöjd och ville börja leka på en gång. =)

Tyvärr är dock rummen/lokalen väldigt slitna och gamla vilket kändes mindre roligt. Det var absolut inte som vi hade förväntat oss att det skulle vara. Det var flera mindre rum med lite ljus som kommer in utifrån. Det är en halvtrappa ner kan man säga och just därför så försvinner så mycket av det naturliga ljuset som annars kommer in genom fönstren. De stora rummen med utrymme, ljus och luft som jag hade i tankarna...mmm de får helt enkelt bli kvar i mina tankar tills vidare.

Det fanns flera barn med andra modersmål än svenska på förskolan men inga trespråkiga som jag förstod det. Det ska bli intressant att söka modersmålundervisning hos kommunen för K i två språk och sedan se vad resultatet blir. Jag poängterade för fröken att det är viktigt för oss stärka K i hennes språk, vare sig det är persiska, ungerska eller svenska. Det fanns t.ex. en kille som jobbade där, en alltiallo, som pratade persiska och jag sa att han gärna fick prata persiska med henne.

Jag vet av egen erfarenhet att det finns föräldrar som tycker tvärtom. Jag var på praktik på en förskola för några år sedan och där var det en liten pojke vars föräldrar var iranier. De bad mig att absolut inte prata persiska med deras son för att de ville att han skulle lära sig svenska. Självklart gjorde jag inte det, men jag ansåg att det var till nackdel för honom. Dels för att det skulle ha stärkt honom i hans modersmål, men också för att det är viktigt att se andra människor i samhället, i skolan, förskolan, läkare etc. som kan prata ens språk. Men i just hans fall var det ännu viktigare. Han var ny på dagis och kunde inte så mycket svenska, vilket gjorde att han kände sig ganska så utanför och satt ganska mycket själv och lekte. Jag tyckte det var ganska jobbigt att se det med tanke på att jag kunde ha gjort hans första tid så mycket lättare och det hade absolut inte hindrat honom från att lära sig svenska utan snarare tvärtom.

Nu får vi se hur kommunen svara när vi söker modersmålsundervisnings för k i både persiska och ungerska. Vi väntar med spänning och jag skriver så fort jag har fått svar. Men det kommer nog att ta ett tag. =)

3 kommentarer:

  1. Åh det blir intressant. Jag vet när tjejerna var små att det var tvärnej. Du har ju bara ETT modersmål vet du. Vi skrev att vi ville bli kontaktade av båda lärarna, men blev bara kontaktade av den engelska. :s Jag släppte det för jag tyckte M fick tjata om polskan om han ville det, så det blev inget av det. Men jag räknar kallt med att du tjatar!

    SvaraRadera
  2. Ja nu lät det lite mer som att vi skulle söka så får vi se om det finns andra barn och yada yada yada....Ja jag kommer INTE ge mig i första taget!!! =)

    SvaraRadera