Ns ordförråd.

Ns (född -09) spåkutveckling har varit explosionsartad  den senaste månaden. Det kommer nya ord varje dag. Hon överraskar både mig och S med språket och ord hon använder.
Urdrag ur mina minnesanteckningar:

21/6 2010
" Den senaste månaden har varit i en intensiv språkperiod. Hon härmar alla ord och ljud hon hör och hon vill så väldigt gärna prata. hon uppreprar praktiskt taget allt man ber henne säga.

Nya (& gamla) ord:

persiska:
ab      vatten
kaj     kotte
hobab såpbubblor
nä      nej

ungerska:
bobi  såpbubblor
bibi    litet sår
me     bi
víz     vatten
nem   nej. "

Flerspråkighet. K, ute bra men hemma bäst...

Det kanske inte är ett nytt fenomen att barn inte beter sig lika ute som hemma. Men Ks tillbakadragande när det kommer till att prata på svenska med andra börjar gå mig på nerverna. Ja ja ja, självklart hänger jag med i varför det är så men det irriterar mig ändå, för jag vet att hon i stort sett pratar problemfritt. Hemma pratar hon på och ibland lite för mycket, kan jag tycka. =)

Det går bra med några få utvalda och de tycker att hon pratar jättebra svenska. Hennes farbrors fru, hennes morbrors sambo, kusinen D är de som fått äran att ingå i hennes tala-svenska-nätverk, men sen tar det i stort sett stopp. Det är inte heller uteslutande svenskan det här rör utan även periskan och ungerskan. Hon vill inte prata med folk ute helt enkelt.

Å ena sidan kan jag tycka att det är skönt att hon inte bara slänger sig vind för våg in i konversationer med okända människor och inte känner någon form av avstångstagande, men å andra sidan känns det frustrerande att hon inte släpper på den här pokerfacet lite grann. Vi var på barnakuten med henne igår (ja vi har drabbats av sjukdom igen. Halsfluss!!!) och hon låg på britsen och läkaren undersökte henne. Hon var duktig och gjorde precis som han bad om men utan att röra en min. Hon var stenhård. Stackars läkaren gjorde allt för att få till en reaktion, men icke sade nicke. "Ja, du var en allvarlig typ" sa han till slut.

En annan intressant sak är att om hon nu bestämmer sig för att säga nåt till barnen på gården eller någon annan vill hon oftast inte att jag och S hör. Hon brukar säga att vi inte ska lyssna eller gå bort en bit och då kan hon kläcka ur sig något. Hm, varför? Har vi på något sätt satt för stort press på henne? Eller tycker hon det bara är lite pinsamt inför oss? Jag är lite osäker för tillfället.

Nyligen har hon börjat leka med en jämnårig flicka på gården. En jätterar och pratglad flicka, som jag hoppas ska ha positiv påverkan på K. Jag märkte redan framsteg sist de lekte på gården. Dessutom tror jag att när hon väl börjar på dagis så kommer det här problemet att vara historia. Ja, om vi får en plats innan hon hinner fyller arton och flyttar hemifrån vill säga!

Har ni liknande erfarenheter så skriv gärna och berätta. Det är alltid roligt att höra vad andra har för erfarenheter.

Flerspråkighet. N i en språkfas

Hej!

N fyllde 1 år för några dagar sedan. Otroligt hur snabbt tiden rinner iväg!
Hon har dessutom kommit in i en väldigt intensiv språkutvecklingsfas. Hon pratar, pratar och pratar. Hon är så otroligt engagerad när hon pratar och kommunicerar med oss, både verbalt och med kroppen. Vi har märkt att henne förmåga att härma ljud och ord har blivit mycket bättre.

De senaste exemplen är; krokodil (både persiska och ungerska), ödla (gyík på ungerska), kanin (khargosh på persiska). Det är även läten på djur och annat som plussas på det hon redan kan. Dessutom har hon upptäckt att hon kan göra klickljud genom att slå tungan mot gomen.
Inte nog med att hennes utveckling vad gäller att prata och låta har gått fram, vi blir även dagligen förbluffade över hur mycket av det vi säger hon faktiskt förstår. Det är otroligt mycket!

Ett exempel;
Hon går runt då jag plötsligt ser att hon plockat upp något opassande.
-N, ge det där till mamma! Det är farligt! / Nej N, du får inte!
Om det är något hon inte är speciellt intresserad av kommer hon direkt och ger mig det. Om det däremot är något hon väldigt gärna vill ha (tex pennor, fjärrkontroll, musen till datorn etc) så börjar hon le stort och sakta backa!

Ett annat exempel;
 Jag misstänker att hon har stoppat nåt i munnen.
-N, vad har du i munnen? Säg "aaaa"!
Varpå hon säger fint "aaaa" och gapar så jag kan titta.

Ett tredje;
 Jag sitter i kuddhörnan i barnens rum.
-N, gå och hämta boken med kossan så läser vi den.
N springer genast iväg och hämtar boken med kossan. När hon börjar närma sig mig så vänder hon sig och backar resten av vägen för att parkera sin lilla rumpa i mitt knä.

Ett fjärde,
Hon ska nattas och är i sin spjälsäng.
-N, lägg dig på kudden och sov nu! (Jag får så klart upprepa det ett par gånger, för det gör hon inte gärna.)
Hon tittar skeptiskt på kudden och slutligen lägger hon sig för att göra mig nöjd. Det dröjer inte många sekunder innan hon är på fötterna igen, skakar galler och leker att hon är en apa. (Hon skakar fram och tillbakaoch låter som en apa! Detta kan man även be henne göra på beställning :)

Vi har ett täcke hemma med olika djur på. Frågar man henne var de olika djuren är kan hon nu peka ut krokodilen, flodhästen och elefanten.

Det är ofattbart hur mycket som händer på ett år!

Flerspråkighet. Lek, grunden till allt lärande.

Vi har länge haft problem med att få K att sitta kvar vid bordet när hon äter. Nu har vi dock börjat leka en lek då vi äter som är så bra. Det håller henne på plats och det är bra för språket.

Jag lät henne måla med vattenfärg på två A4-ark. Sedan klippe jag jag ut sex rutor per A4 och hon fick tillsammans med mig bestämma vad vi skulle skriva för ord på lapparna.
Följande ord blev det: skog, varg, krokodil, dagis, kläder, kärlek, familj, djur, stjärnor, mat, böcker och cykel.

Vi fortsatte med att rita små figurer vid orden så att även K skulle förstå vilka ord som stod på lapparna. Vi vände på högen med orden nedåt och lade den mitt på bordet. K tog upp en lapp åt gången och vi turades om med att prata om orden. Självklart försöker jag och S hålla igång samtalet med frågor och påståenden så det är intressant för K. Roligt, enkelt och språkstimulerande!

Kom som vanligt ihåg att ge barnet tid att tänka och sedan prata!

Flerspråkighet.Språket i P1 om flerspråkighet.

Hej vänner!
Anna Lena R. från SR tipsade mig om ett program om flerspråkighet på P1.
Lyssna gärna och hör vad andra föräldrar som lär sina barn flera språk tycker och tänker om detta.


Klicka på länken nedan för att komma dit.
Flerspråkighet P1 Språket.

Flerspråkighet. Samla material.

K föddes i mitten på februari. Väl hemma med vår nyfödda bebis levde vi till en början, en månad eller så, i någon typ av dvala i yttre rymden! Sömnlösa nätter, plågsam amning, blöjbyten, rapningar, tröstlös gråtande mitt i natten och kolik tog ordentligt på krafterna. Man hade kort stubin och jag och S var så trötta och slitna att vi till slut tog ut det över varandra. Det är väldigt bra att man inte riktigt vet hur det är att varken föda barn eller att ta hand om barn, för om man bara hade en aning skulle nog befolkningstillväxten minska drastiskt! ;)

Efter den jobbiga uppförsbacken och med vårens ankomst vaknade även vi från vår sömnlösa dvala och började njuta av vi nu var tre i familjen. Både jag och och S har varit väldigt aktiva och medvetna över det faktum att flerspråkighet skulle bli en del av vår vardag. Just därför har vi också från början varit aktiva med att söka efter böcker, sånger, filmer och annat material som skulle kunna vara till hjälp för oss. Det behöver egentligen inte vara så svårt. Med den informationsteknologi som vi har nu för tiden så är dessa saker inte längre bort än en sökmotor på internet.

Men det finns även väldigt mycket tillgängligt på biblioteken. Jag har hittat många böcker på persiska, men även filmer och cd-skivor med sagor, sång och musik. Utbudet för ungerskan var lite mer begränsat men även där kunde man hitta böcker på ungerska. Har man dessutom möjlighet att resa till sitt land kan man köpa med sig massor av böcker, DVD, CD, spel och annat pedagogiskt stimulerande material. Brukar man inte åka själv så kanske vänner eller släktingar kan skicka saker.

Hur som helst finns det många sätt att samla på sig sådant material, men det finns även andra sätt att lösa saker på. Vi brukar nästan alltid direktöversätta böcker som inte är skrivna på våra respektive språk. Självklart översätter man inte varje ord, men det funkar jättebra. Så har vi gjort med alla svenska böcker som hon har fått sen vi började läsa för henne, vilket vi började med när hon var ett par månader gammal.

Jag kommer ihåg en period då K ville att vi skulle läsa vissa böcker på svenska. Trots att hon till 100% kunde  skilja på språken när hon talade, hade hon lite svårt att hålla isär vad de olika språken hette. Hon kunde tex säga "Mamma, läs den här boken på persiska". När jag väl började läsa var hon inte nöjd. "Nej mamma, på det andra sättet." "Menar du på svenska" brukade jag fråga och då blev det rätt.

Under samma period var hon också väldigt noggrann med vem av oss som skulle läsa vad. Jag fick tex inte läsa några ungerska böcker under den här tiden och S skulle inte läsa persiska böcker för henne. Hon brukade säga "Nej pappa, den brukar mamma läsa" eller tvärtom. Jag tror att hon på det här sättet började skilja på sina språk och skapade någon typ av ordning för sig själv. I början var det nog viktigt för henne att göra så, men det var en kortvarig period och sedan förändrades saker och ting igen.

Så är det självklart med alla aspekter som har med barn att göra. I takt med att de utvecklas får man börja tänka på nya saker att göra, man möts av nya utmaningar och ställs inför nya val. Samma sak gäller barnets språkutveckling, där olika perioder kräver olika sätt. Självklart är det även nu, som alltid, viktigt att lyssna på barnets signaler och behov, men utan att för den delen sluta vara kosekvent.

Flerspråkighet. Visste du att...

Språklig socialisation är ett ämne som dök upp under lärarutbildningen, vilket jag tycker att det är väldigt intressant. Som mycket annat som skiljer sig från kultur till kultur så gäller detsamma för den språkliga socialisationen.

Man har identifierat två grundläggande sätt att kommunicera med barn. Det ena sättet är situationsberoende och med barnet i fokus. Föräldrar och andra vuxna ser barnet som en likvärdig samtalspartner, men som anpassar sitt tal till barnets nivå. Vuxna anpassar sitt språk genom förenklingar i språket. Man pratar i långsam takt, ständiga upprepningar och en förenklad grammatik. Denna typ av samtal är vanlig bland medelklassen i västvärlden. Det andra sättet är situationsberoende och barnet tilltalas relativt lite av omgivningen eftersom man inte anser att barnet är en likvärdig partner.

Vad blir då resultatet? Jo, att barn från en barncentrerad kultur är vana att förlita sig på vuxna, medan situationscentrerade barn i högre grad väljer att kommunicera med jämnåriga. Det kommunikationsmönster som finns i hemmet är en viktig faktor i det komminukationsmönster som sedan skapas i skolan mellan barnet och läraren, samt med jämnåriga kamrater.

Barn som är i början av sin språkutveckling behöver konkreta upplevelser av saker och ting. De behöver situationsbundna aktiviteter på plats, eller bilder och annat för att ta till sig en grundläggande kommunikativ förmåga. I och med att barnet blir äldre har han/hon mer behov av språkliga utmaningar  för att språket på längre sikt ska kunna befästas och användas mer komplext.

Därför anser jag att det är viktigt att man litar på barnets förmåga att lära och inte underskatta det. Det är viktigt att man kan uppskatta den nivå ens barn är på för att kunna tillgodose barnets behov till utmaning och stimulans, för han/hon på så sätt ska kunna utvecklas. Det är viktigt nästan i alla sammanhang, även i det språkliga, att ge barn tid på olika sätt. Att ge barnet utrymme och tid för att ta till sig den nya kusnkapen, att förse barnet med verktyg för att kunna utvecklas, att ge barnet tid att tänka och formulera sina svar och att framförallt ha tålamod och uppmuntra! 

Klicka här om du vill veta mer språklig socialisation.

Flerspråkighet. Redan på BB.

Vår språkresa med K började redan i förlossningsrummet då barnmorskan lade henne på mitt bröst. Det var så överväldigande och vi var så lyckliga att det inte går att beskriva med ord. Just i denna sekund började vår resa. Jag rabblade på persiska om hur underbar hon var och att det var hon som varit i min mage så länge, och nu slutligen kommit ut och dessutom gjort så att mamma hade haft så ont. Såhär i efterhand känner jag att jag kanske inte borde ha börjat vår bekantskap med att tala om sånt för henne, men jag var inte riktigt klar i huvudet. =) Samtidigt stod S och pratade med henne och upprepade orden "lilla ängel" på ungerska. Kis angyal [kish andjal].

Jag tror inte det finns någon som vet hur mycket bebisar egentligen förstår av det som händer runt omkring dem. Därför är jag av den tron att man ska tro på barns förmåga att förstå och absolut inte underskatta den. Att prata med barn redan från början är väldigt viktigt. Barnet känner igen våra röster från tiden i magen, vilket ger en trygghetskänsla. Om man sjöng en speciell sång när bebisen var i magen kan den nu bli lugn av att höra den.

Barn har en inneboende lust till att vilja förstå och kommunicera och visar ett stort intresse för den som talar till dem. Alla har vi varit med om bebisar som bara stirrar och iakttar oss med stora ögon när man pratar och leker med dem.

En annan sak att tänka på är att vi alla pratar på olika sätt med våra bebisar. Det finns självfallet inget rätt eller fel. Vissa hatar att prata bebisspråk, medan andra bara pratar på detta sätt. Det viktiga är att vi använder oss av språk på olika sätt och även ger det lilla barnet utrymme att komma med svar. Just i början är det mest troligt att det kommer en ordentlig spya över din, antagligen redan väldigt nerspydda, tröja, eller en ordentlig rap som tack för maten. Men så småningom kommer de små söta ljuden och jollret.

Prata, läs, sjung och lyssna till ditt barns signaler. Alla dessa saker stimulerar barnets språk och tal. Jag kommer ihåg att både S och jag sjöng väldigt mycket för K den första tiden, vilket kändes väldigt givande för oss och som vi upplevde det, även för henne.

Flerspråkighet. Att vara konsekvent.

När vi väl pratade med våra familjer och släktingar så poängterade vi vikten av att vara konsekventa med språken. Vi kände att det var viktigt för oss att man verkligen håller sig till det språk man ska prata med henne. Från vad jag har läst, men även från lärarutbildningen, visste vi att en konsekvent hållning skulle ge en bättre grund för henne. Dessutom gick jag väl lite till överdrift i mitt förklarande för dem så att de verkligen skulle förstå att det var viktigt. Så här i efterhand får det mig att dra på smilbanden lite. Egentligen skulle det inte göra nåt om de hade blandat språken för K hade lärt sig ändå, men det vi huvudsakligen var ute efter var just att hon skulle exponeras för språken så mycket som möjligt. Riktigt så enkelt lade jag nog inte fram det för de stackarna, det hela tog nog en lite mer dramatisk omväg. Ett barn blir inte förvirrat, som man kanske kan tro, av två språk eftersom de skiljer språken åt via ljudsystemet. Därför behöver man inte hålla sig till ett språk ur det hänseendet, men personligen tycker jag att om man är konsekvent med detta och håller sig verkligen till sitt språk så främjar det barnets språkutveckling otroligt mycket. Dessutom så har svenskan ett sånt övertag när det kommer till exponering att det inte är nödvändigt att känna någon rädsla eller oro inför att barnet inte skulle lära sig svenska.

Så kände vi, men det visade sig att andra runt oss kände en osäkerhet inför det här, vilket i praktiken ledde till otaliga diskussioner och till och från lite sura miner när jag hörde någon prata och leka på svenska med K. Hon måste faktiskt lära sig lite svenska också hette det från deras håll. Det gjorde att jag så småningom fick smeknamnet Språkpolisen. Visst, så här i efterhand kanske det inte känns så farligt att någon skulle ha lekt på svenska med henne i en halvtimme, men det var inte bara det att jag ville att K skulle få höra minoritetsspråken mycket, utan att även ändra ett beteende hos andra vuxna runt omkring henne. Tanken var också att de skulle vänja sig vid att man pratar persiska/ungerska med henne och att det är det som är det naturliga. Vår tanke med det konsekventa var mer långsiktigt än en lekstund här eller där på svenska, vilket i sig inte skulle ge K så mycket. Man måste även ha i åtanke att jag och min kille S pratar svenska med varandra, så K fick höra väldigt mycket svenska dagligen ändå. Att ändra vuxna människors beteenden är lättare sagt än gjort, det kan nästan alla hålla med om.

Men vår envishet och ihärdighet ledde till att nu, efter nästan tre år, kan släktingar komma på sig själva om de använder svenska ord när de pratar med henne. Hela den här utvecklingen och min roll som språkpolis har fått oss själva att bli medvetna om vårt språk, vilket är väldigt roligt och intressant. Jag kommer till det i nästa inlägg. Jag är fortfarande språkpolis, för det är aldrig fel att vara där och påminna ibland.

Nu sover barnen, så jag måste njuta av min egentid och mysa med en kopp te och förhoppningsvis något vettigt på TV. Något vettigt på TV är en bristvara.

Flerspråkighet. Visste du att...

Majoriteten av jordens barn är flerspråkiga. Barnet använder de olika språken i olika sammanhang. Barnet kommer alltså att inte ha samma ordförråd i alla sina språk. T.ex. så är man duktigare på att prata svenska, majoritetsspråket, på dagis, men hemma är det minoritetsspråken som räcker längst. Det är mer språkekonomiskt och funktionellt för det flerspråkiga barnet att ha sina kunskaper utspridda över sina olika språk. Därför måste man lägga ihop de olika språkens ordförråd för att få en samlad och rättvisa bild av hur mycket ett barn kan i jämförelse med ett enspråkigt barn.

-SPRÅK ÄR KUNSKAP-
-KUNSKAP ÄR MAKT-

Flerspråkighet. Att få med alla på skeppet...

För att vi skulle lyckas med våra planer skulle det krävas att även alla runt omkring oss skulle få reda på hur vi hade tänkt och resonerat. För det är viktigt att man kan exponera barnet så mycket så möjligt för minoritetsspråken, i vårt fall persiska och ungerska. Alla andra språk än svenska i Sverige blir minoritetsspråk i detta sammanhang, eftersom barnet kommer att exponeras mest för det svenska språket, majoritetsspråket, i form av förskolan, lärare, BVC, ja hela samhället i stort helt enkelt.
Att få med alla på skeppet visade sig slutligen lite svårare än väntat.



Laguppställning:

 

   1.   Lag Iran

Mormor

Morfar
Morbröder
Gammelmormor
Mostrar, morbröder och kusiner till mig  

   2.   Lag Ungern

Farmor

Farfar (svensk men pratar flytande ungerska och väljer därför att prata ungerska med barnbarnen)
Faster
Farbror       

    3.    Lag Sverige

Gammelfarmor och alla andra

Flerspråkighet. Böcker vi läser.

En väldigt uppskattad bok.

Den var min när jag var liten, så det känns lite extra roligt.

 Min äldsta dotter K kan den utantill.

Två söta böcker vi fick av släktingar på besök från Iran.

Väl använda.

En klassisk folksaga från Iran.

Den handlar om en gammal gumma som lurar lejonet, leoparden

och vargen genom att gömma sig i en pumpa och rulla förbi dem. 

Från släktingar på besök från Iran.

Pop-upbok.

Från Iran

Hans och Greta.

Kippkopps barn

En klassisk ungersk barnbok.

Alla köpta när vi har varit på semester

i Ungern.

Kippkopp och månaderna

Kippkopp i snön

Kippkopps jul

Kippkopp och Tipptopp

Flerspråkighet. Vi börjar från början....

Välkommen!

Ja det är väl lika bra att ta det från början.
När vi väntade vår första dotter förstod vi att det var mycket som behövdes diskuteras, planeras och kompromissas. Det var allt ifrån vad hon skulle få heta till vilken vagn vi skulle ha och en massa andra saker. Men det som egentligen aldrig diskuterades utan snarare bara konstaterades var att vi ville prata våra respektive modersmål med henne. Det kändes helt enkelt mest naturligt. Min kille S har en ungersk mor och en svensk far. Själv är jag född i Iran men bosatt i Sverige sedan 1987. Men förutom att det kändes naturligt för oss var det mycket annat vi hade i åtanke

Här är några viktiga punkter:

• att hon skulle kunna kommunicera med familjen och släktingar

• att hon skulle känna sig självsäker och hemma bland alla tre nationaliteter

• att hon skulle kunna ta del av barnkulturen från respektive land

• att flera språk i bagaget skulle berika henne som person

• att sådana språkkunskaper skulle ge henne framtida möjligheter

• att hon förhoppningsvis skulle känna sig mer komplett i denna kompott av flerspråkighet och flerkulturighet (hittar på egna ord här :)