Ns ordförråd.

Ns (född -09) spåkutveckling har varit explosionsartad  den senaste månaden. Det kommer nya ord varje dag. Hon överraskar både mig och S med språket och ord hon använder.
Urdrag ur mina minnesanteckningar:

21/6 2010
" Den senaste månaden har varit i en intensiv språkperiod. Hon härmar alla ord och ljud hon hör och hon vill så väldigt gärna prata. hon uppreprar praktiskt taget allt man ber henne säga.

Nya (& gamla) ord:

persiska:
ab      vatten
kaj     kotte
hobab såpbubblor
nä      nej

ungerska:
bobi  såpbubblor
bibi    litet sår
me     bi
víz     vatten
nem   nej. "

Flerspråkighet. K, ute bra men hemma bäst...

Det kanske inte är ett nytt fenomen att barn inte beter sig lika ute som hemma. Men Ks tillbakadragande när det kommer till att prata på svenska med andra börjar gå mig på nerverna. Ja ja ja, självklart hänger jag med i varför det är så men det irriterar mig ändå, för jag vet att hon i stort sett pratar problemfritt. Hemma pratar hon på och ibland lite för mycket, kan jag tycka. =)

Det går bra med några få utvalda och de tycker att hon pratar jättebra svenska. Hennes farbrors fru, hennes morbrors sambo, kusinen D är de som fått äran att ingå i hennes tala-svenska-nätverk, men sen tar det i stort sett stopp. Det är inte heller uteslutande svenskan det här rör utan även periskan och ungerskan. Hon vill inte prata med folk ute helt enkelt.

Å ena sidan kan jag tycka att det är skönt att hon inte bara slänger sig vind för våg in i konversationer med okända människor och inte känner någon form av avstångstagande, men å andra sidan känns det frustrerande att hon inte släpper på den här pokerfacet lite grann. Vi var på barnakuten med henne igår (ja vi har drabbats av sjukdom igen. Halsfluss!!!) och hon låg på britsen och läkaren undersökte henne. Hon var duktig och gjorde precis som han bad om men utan att röra en min. Hon var stenhård. Stackars läkaren gjorde allt för att få till en reaktion, men icke sade nicke. "Ja, du var en allvarlig typ" sa han till slut.

En annan intressant sak är att om hon nu bestämmer sig för att säga nåt till barnen på gården eller någon annan vill hon oftast inte att jag och S hör. Hon brukar säga att vi inte ska lyssna eller gå bort en bit och då kan hon kläcka ur sig något. Hm, varför? Har vi på något sätt satt för stort press på henne? Eller tycker hon det bara är lite pinsamt inför oss? Jag är lite osäker för tillfället.

Nyligen har hon börjat leka med en jämnårig flicka på gården. En jätterar och pratglad flicka, som jag hoppas ska ha positiv påverkan på K. Jag märkte redan framsteg sist de lekte på gården. Dessutom tror jag att när hon väl börjar på dagis så kommer det här problemet att vara historia. Ja, om vi får en plats innan hon hinner fyller arton och flyttar hemifrån vill säga!

Har ni liknande erfarenheter så skriv gärna och berätta. Det är alltid roligt att höra vad andra har för erfarenheter.

Flerspråkighet. Visste du att...

Att läsa för barn.

Det är viktigt för barnets språkutveckling att man läser för honom eller henne och på köpet får man en lugn och skön tillsammans. Man bör läsa en stund varje dag, om inte mer!


Barnets språk utvecklas i samspel med andra människor (Lev Vygotskij). Att prata med barn  redan från späd ålder är det bästa sättet att stimulera barnets språk. Det blir naturligt att prata med spädbarn om det man gör, tex när man badar, byter blöja, tar på kläder, matar och så vidare. Detta är en bra början för barnets språkkontakt.


Vid 9-10 månaders ålder kan barn redan ganska mycket om hur språket fungerar. De vet tex hur man bygger upp ett samtal och hur man kommunicerar genom ord. Från 1-3 år börjar börjar ord sättas ihop till meningar och sedan så är det full fart. Den här perioden är också en period då man provar sig fram genom att använda ord och meningar i olika sammanhang och betydelser. 


När barnet börjar prata öppnar sig en helt ny värld upp för det lilla barnet men också för föräldrarna som nu ser hur snabbt utveckligen kan gå. Vid 4 års ålder har det lilla barnet ett bra ordförråd, vilket byggs upp med raska steg. Några barn börjar även intressera sig för bokstäver och kan skriva sina namn. Det är viktigt att hjälpa barnet med att utöka sitt ordförråd och att utvecklas i sitt språk. Det gör man bäst genom att läsa högt tillsammans så ofta och mycket man bara orkar och barnet vill. Böcker och läsning är bra till mycket!


Läsningen tränar barnets fantasi, det blir mer kreativit, får bättre uppmärksamhet och får genom nya ord ökade möjligheter att beskriva komplicerade händelser och känslor. Även när barn har lärt sig att läsa själva är det viktigt att fortsätta med högläsning. Som vuxen kan man då välja en aningen mer komplicerad handling än det barnet klarar av att läsa själv. Dessutom kan man prata runt handligen tillsammans. På så sätt ger det ännu ett perspektiv och tillfälle att prata om berättelsen och känslor etc. Det är jättebra för språket att låta barn återberätta vad boken handlar om! Det ger tillfälle att använda språket och gräva efter ord och meningar för att få fram det man vill ha sagt.


Se till att variera det ni läser och glöm bort könsbundna böcker! Äventyrsböcker till pojkar och hästböcker till flickor tillhör det förflutna. Se också till att anpassa det ni läser från gång till gång. Ibland orkar barn sitta längre, ibland kortare, så man får känna efter. Orkar eller vill barnet inte lyssna blir inte lässtunden rolig för någon av er. Gör lässtunden till en mysig stund. Vi brukar sitta i kuddhörnan och läsa. Helst vill K och N sitta i knäet på oss när vi läser.


Det är också viktigt att komma ihåg att alla barn är olika, så språkutvecligen kan se olika ut för alla. Man ska aldrig stirra sig blind på alla olika åldrar för när barn ska börja prata eller säga sitt första ord. Alla barn är individuella individier och utvecklas därefter! Man utvecklas dessutom olika snabbt inom olika områden.

Flerspråkighet. Samla material.

K föddes i mitten på februari. Väl hemma med vår nyfödda bebis levde vi till en början, en månad eller så, i någon typ av dvala i yttre rymden! Sömnlösa nätter, plågsam amning, blöjbyten, rapningar, tröstlös gråtande mitt i natten och kolik tog ordentligt på krafterna. Man hade kort stubin och jag och S var så trötta och slitna att vi till slut tog ut det över varandra. Det är väldigt bra att man inte riktigt vet hur det är att varken föda barn eller att ta hand om barn, för om man bara hade en aning skulle nog befolkningstillväxten minska drastiskt! ;)

Efter den jobbiga uppförsbacken och med vårens ankomst vaknade även vi från vår sömnlösa dvala och började njuta av vi nu var tre i familjen. Både jag och och S har varit väldigt aktiva och medvetna över det faktum att flerspråkighet skulle bli en del av vår vardag. Just därför har vi också från början varit aktiva med att söka efter böcker, sånger, filmer och annat material som skulle kunna vara till hjälp för oss. Det behöver egentligen inte vara så svårt. Med den informationsteknologi som vi har nu för tiden så är dessa saker inte längre bort än en sökmotor på internet.

Men det finns även väldigt mycket tillgängligt på biblioteken. Jag har hittat många böcker på persiska, men även filmer och cd-skivor med sagor, sång och musik. Utbudet för ungerskan var lite mer begränsat men även där kunde man hitta böcker på ungerska. Har man dessutom möjlighet att resa till sitt land kan man köpa med sig massor av böcker, DVD, CD, spel och annat pedagogiskt stimulerande material. Brukar man inte åka själv så kanske vänner eller släktingar kan skicka saker.

Hur som helst finns det många sätt att samla på sig sådant material, men det finns även andra sätt att lösa saker på. Vi brukar nästan alltid direktöversätta böcker som inte är skrivna på våra respektive språk. Självklart översätter man inte varje ord, men det funkar jättebra. Så har vi gjort med alla svenska böcker som hon har fått sen vi började läsa för henne, vilket vi började med när hon var ett par månader gammal.

Jag kommer ihåg en period då K ville att vi skulle läsa vissa böcker på svenska. Trots att hon till 100% kunde  skilja på språken när hon talade, hade hon lite svårt att hålla isär vad de olika språken hette. Hon kunde tex säga "Mamma, läs den här boken på persiska". När jag väl började läsa var hon inte nöjd. "Nej mamma, på det andra sättet." "Menar du på svenska" brukade jag fråga och då blev det rätt.

Under samma period var hon också väldigt noggrann med vem av oss som skulle läsa vad. Jag fick tex inte läsa några ungerska böcker under den här tiden och S skulle inte läsa persiska böcker för henne. Hon brukade säga "Nej pappa, den brukar mamma läsa" eller tvärtom. Jag tror att hon på det här sättet började skilja på sina språk och skapade någon typ av ordning för sig själv. I början var det nog viktigt för henne att göra så, men det var en kortvarig period och sedan förändrades saker och ting igen.

Så är det självklart med alla aspekter som har med barn att göra. I takt med att de utvecklas får man börja tänka på nya saker att göra, man möts av nya utmaningar och ställs inför nya val. Samma sak gäller barnets språkutveckling, där olika perioder kräver olika sätt. Självklart är det även nu, som alltid, viktigt att lyssna på barnets signaler och behov, men utan att för den delen sluta vara kosekvent.

Flerspråkighet. Visste du att...

Språklig socialisation är ett ämne som dök upp under lärarutbildningen, vilket jag tycker att det är väldigt intressant. Som mycket annat som skiljer sig från kultur till kultur så gäller detsamma för den språkliga socialisationen.

Man har identifierat två grundläggande sätt att kommunicera med barn. Det ena sättet är situationsberoende och med barnet i fokus. Föräldrar och andra vuxna ser barnet som en likvärdig samtalspartner, men som anpassar sitt tal till barnets nivå. Vuxna anpassar sitt språk genom förenklingar i språket. Man pratar i långsam takt, ständiga upprepningar och en förenklad grammatik. Denna typ av samtal är vanlig bland medelklassen i västvärlden. Det andra sättet är situationsberoende och barnet tilltalas relativt lite av omgivningen eftersom man inte anser att barnet är en likvärdig partner.

Vad blir då resultatet? Jo, att barn från en barncentrerad kultur är vana att förlita sig på vuxna, medan situationscentrerade barn i högre grad väljer att kommunicera med jämnåriga. Det kommunikationsmönster som finns i hemmet är en viktig faktor i det komminukationsmönster som sedan skapas i skolan mellan barnet och läraren, samt med jämnåriga kamrater.

Barn som är i början av sin språkutveckling behöver konkreta upplevelser av saker och ting. De behöver situationsbundna aktiviteter på plats, eller bilder och annat för att ta till sig en grundläggande kommunikativ förmåga. I och med att barnet blir äldre har han/hon mer behov av språkliga utmaningar  för att språket på längre sikt ska kunna befästas och användas mer komplext.

Därför anser jag att det är viktigt att man litar på barnets förmåga att lära och inte underskatta det. Det är viktigt att man kan uppskatta den nivå ens barn är på för att kunna tillgodose barnets behov till utmaning och stimulans, för han/hon på så sätt ska kunna utvecklas. Det är viktigt nästan i alla sammanhang, även i det språkliga, att ge barn tid på olika sätt. Att ge barnet utrymme och tid för att ta till sig den nya kusnkapen, att förse barnet med verktyg för att kunna utvecklas, att ge barnet tid att tänka och formulera sina svar och att framförallt ha tålamod och uppmuntra! 

Klicka här om du vill veta mer språklig socialisation.

Flerspråkighet. Redan på BB.

Vår språkresa med K började redan i förlossningsrummet då barnmorskan lade henne på mitt bröst. Det var så överväldigande och vi var så lyckliga att det inte går att beskriva med ord. Just i denna sekund började vår resa. Jag rabblade på persiska om hur underbar hon var och att det var hon som varit i min mage så länge, och nu slutligen kommit ut och dessutom gjort så att mamma hade haft så ont. Såhär i efterhand känner jag att jag kanske inte borde ha börjat vår bekantskap med att tala om sånt för henne, men jag var inte riktigt klar i huvudet. =) Samtidigt stod S och pratade med henne och upprepade orden "lilla ängel" på ungerska. Kis angyal [kish andjal].

Jag tror inte det finns någon som vet hur mycket bebisar egentligen förstår av det som händer runt omkring dem. Därför är jag av den tron att man ska tro på barns förmåga att förstå och absolut inte underskatta den. Att prata med barn redan från början är väldigt viktigt. Barnet känner igen våra röster från tiden i magen, vilket ger en trygghetskänsla. Om man sjöng en speciell sång när bebisen var i magen kan den nu bli lugn av att höra den.

Barn har en inneboende lust till att vilja förstå och kommunicera och visar ett stort intresse för den som talar till dem. Alla har vi varit med om bebisar som bara stirrar och iakttar oss med stora ögon när man pratar och leker med dem.

En annan sak att tänka på är att vi alla pratar på olika sätt med våra bebisar. Det finns självfallet inget rätt eller fel. Vissa hatar att prata bebisspråk, medan andra bara pratar på detta sätt. Det viktiga är att vi använder oss av språk på olika sätt och även ger det lilla barnet utrymme att komma med svar. Just i början är det mest troligt att det kommer en ordentlig spya över din, antagligen redan väldigt nerspydda, tröja, eller en ordentlig rap som tack för maten. Men så småningom kommer de små söta ljuden och jollret.

Prata, läs, sjung och lyssna till ditt barns signaler. Alla dessa saker stimulerar barnets språk och tal. Jag kommer ihåg att både S och jag sjöng väldigt mycket för K den första tiden, vilket kändes väldigt givande för oss och som vi upplevde det, även för henne.

Flerspråkighet. Vi börjar från början....

Välkommen!

Ja det är väl lika bra att ta det från början.
När vi väntade vår första dotter förstod vi att det var mycket som behövdes diskuteras, planeras och kompromissas. Det var allt ifrån vad hon skulle få heta till vilken vagn vi skulle ha och en massa andra saker. Men det som egentligen aldrig diskuterades utan snarare bara konstaterades var att vi ville prata våra respektive modersmål med henne. Det kändes helt enkelt mest naturligt. Min kille S har en ungersk mor och en svensk far. Själv är jag född i Iran men bosatt i Sverige sedan 1987. Men förutom att det kändes naturligt för oss var det mycket annat vi hade i åtanke

Här är några viktiga punkter:

• att hon skulle kunna kommunicera med familjen och släktingar

• att hon skulle känna sig självsäker och hemma bland alla tre nationaliteter

• att hon skulle kunna ta del av barnkulturen från respektive land

• att flera språk i bagaget skulle berika henne som person

• att sådana språkkunskaper skulle ge henne framtida möjligheter

• att hon förhoppningsvis skulle känna sig mer komplett i denna kompott av flerspråkighet och flerkulturighet (hittar på egna ord här :)