Jag är mamma till två underbara flickor som är trespråkiga. Samtidigt är jag en språkälskande språkvetare som tycker om att lära mig nya språk och drar mig inte för att prata fastän jag inte riktigt behärskar språken.

Då vi pratar tre språk i familjen möter vi ofta frågor, positiva reaktioner och nyfikenhet från omgivningen. Föräldrar och blivande föräldrar med andra språk i ryggsäcken vill ofta veta hur vi gått till väga, samt vill ha råd om hur de själva ska göra.

Flerspråkighet hos barn- hur fungerar det i praktiken?

(Plus lite annat gott och blandat!)

tisdag 23 februari 2010

Flerspråkighet. Vi börjar från början....

Välkommen!

Ja det är väl lika bra att ta det från början.
När vi väntade vår första dotter förstod vi att det var mycket som behövdes diskuteras, planeras och kompromissas. Det var allt ifrån vad hon skulle få heta till vilken vagn vi skulle ha och en massa andra saker. Men det som egentligen aldrig diskuterades utan snarare bara konstaterades var att vi ville prata våra respektive modersmål med henne. Det kändes helt enkelt mest naturligt. Min kille S har en ungersk mor och en svensk far. Själv är jag född i Iran men bosatt i Sverige sedan 1987. Men förutom att det kändes naturligt för oss var det mycket annat vi hade i åtanke

Här är några viktiga punkter:

• att hon skulle kunna kommunicera med familjen och släktingar

• att hon skulle känna sig självsäker och hemma bland alla tre nationaliteter

• att hon skulle kunna ta del av barnkulturen från respektive land

• att flera språk i bagaget skulle berika henne som person

• att sådana språkkunskaper skulle ge henne framtida möjligheter

• att hon förhoppningsvis skulle känna sig mer komplett i denna kompott av flerspråkighet och flerkulturighet (hittar på egna ord här :)

5 kommentarer:

  1. Åh vilket bra ord, flerkulturighet! :)
    kram/Sabi

    SvaraRadera
  2. Jag håller med om alla punkterna ovan, de har varit relevanta med tanke på mina barn. jag skulle vilja lägga till ett par punkter:
    * flerspråkighet ger fördelar vid problemlösning och intelligensutveckling- man blir van vid lateralt tänkande, alternativa vägar, t.ex. för matematik och design
    * flerspråkighet stimulerar hjärnan allmänt, och kan vara en fördel med tanke på musikalitet m.m., och det är bra att börja när ett barn har sin speciellt formbara period i 3-6-års-åldern
    * en gedigen flerspråkighet (inte bara ytliga skolkunskaper) bereder för förståelse för andra kulturer, och en närhet/god relation med andra folk i allmänhet (kanske större ödmjukhet!), och öppnar för att kunna njuta av poesi, skämt etc.
    * en gedigen flerspråkighet redan från barndomen gör att man har hela ungdomstiden på sig att på ett naturligt sätt ha nytta av exponering till språken och kunna bygga vidare utan stor ansträngning, eftersom det inte blir betungande- den första perioden, då man förstår mindre än 50% är ju jobbig, men när man förstår 80% eller mer, lär man sig mera automatiskt (jfr Vygotskijs proximala zon)!
    * det är lättare att börja lekfullt när barnen är små, än att komma i tonårstiden och introducera nya språk, och man hindras av blyghet
    * det har varit intressant att motbevisa dem som tror att barn som exponeras för flera språk blir svagare i sitt förstaspråk- min dotter är överlägset bäst i svenska, engelska (med undantag för en engelsk flicka), franska OCH spanska på hela mellanstadiet, utan stor ansträngning -hennes fokus är idrott...
    * att tänka på ett främmande språk hjälper att tänka igenom det egna språkets uppbyggnad
    * att lära språk tidigt kan hjälpa en att snabbare komma till stadiet där man tänker fritt på respektive språk
    * att använda främmande språk hemma motverkar "institutionaliseringen" av språkinlärning och ger mera praktik och ett mindre motstånd att sedan använda kunskapen
    * föräldrarna är barnens viktigaste förebilder genom hela livet, även under tonårsrevolten, så frimodighet i språkanvändningen kan lätt smitta av sig
    * med tillräckliga baskunskaper blir det meningsfullt att t.ex. spela dataspel på andra språk, och få bra utbyte av det och utvecklas

    Lycka till med era små polyglotter!

    SvaraRadera
  3. Hej Nils.
    Tack för det fina inlägget. Det stämmer det du skriver och alla punkter är så viktiga. Roligt att höra andra flerspråkiga föräldrars syn på saker och ting. Det är så viktigt att försöka sprida denna information så fler föräldrar vågar sig på flerspråkighet. Det är så givande, precis som det framgår från din kommentar här ovan. MAn har allt att vinna och inget att förlora!

    Lycka till!
    MVH
    /Azi

    SvaraRadera
  4. Kedves Blogíró!
    Jag har tyvärr inte fått klart för mig om Du också kan tala ungerska, eller om bara din partner kan det! :)
    Jag har skummat igenom bloggen ett tag nu, och kommer att fortsätta läsa när jag får tid. Jag finner den intressant, eftersom jag själv är två-tre språkig (jag vet inte om engelskan gills.) Mina föräldrar är från Ungern, och valde att flytta hit, och jag föddes här i Sverige. Jag lärde mig först ungerska, och sedan svenska, eftersom vi alltid talade ungerska när vi var hemma. Jag håller kontakten med fler "andra generations ungrare" som är i samma ålder som mig, och har träffat en del som har en svensk mamma eller en svensk pappa, och mammam/pappan är ungersk. I dessa fall, brukar barnet i sig inte lära sig ungerska bara svenska, eftersom den ena förälderna anser att "om min son/dotter" lär sig ungerska så kanske barnen mobbar henne/honom i skolan för att hon bryter på svenska. MEd det här vill jag bara säga att det är jättebra att ni lär er era barn så många språk som möjligt! Språk är gratis, och jag hoppas att fler inser det i framtiden :)
    MVH /Victoria

    SvaraRadera
  5. Kedves Victoria!
    Vad roligt att du läser bloggen! Jag blir så glad!
    Èn tudok csak egy kicsit beszélni magyarul, de értem még....hmmm det där blev nog inte riktigt rätt, så mycket förstår jag själv =) Det jag ville ha sagt var att jag kan prata lite men förstår mycket mer, och stava är ju en historia i sig! =)
    Min killes mamma är ungerska och pappa svensk. Han och hans två syskon är alla födda i Sverige. De pratde också ungerska hemma, med både mamma och pappa. Chansen för att man blir mobbad för att man bryter på svenska nu för tiden är nog ganska liten. Var och varannan unge bryter på ett eller annat sätt nu för tiden. Dessuton så är det kanske precis i början det kommer att märkas nån typ av brytning, men det går över ganska snabbt. Speciellt om barnet går på dagis eller om det pratas svenska hemma, som i vårt fall, mellan mig och min kille.
    Jag håller verkligen med dig om att fler familjer borde ta tillvara de resurser de har och föra över dem till sina barn och barnbarn och barnbarnsbarn!!! Det är just därför jag började blogga om det här.
    Lyssna gärna på programmet från P1 som jag har länkat till. En liten bit handlar om hur ungerskan har klarart sig i Sverige.
    Hoppas du tittar in snart igen!

    Mvh Azi.

    SvaraRadera