Jag är mamma till två underbara flickor som är trespråkiga. Samtidigt är jag en språkälskande språkvetare som tycker om att lära mig nya språk och drar mig inte för att prata fastän jag inte riktigt behärskar språken.

Då vi pratar tre språk i familjen möter vi ofta frågor, positiva reaktioner och nyfikenhet från omgivningen. Föräldrar och blivande föräldrar med andra språk i ryggsäcken vill ofta veta hur vi gått till väga, samt vill ha råd om hur de själva ska göra.

Flerspråkighet hos barn- hur fungerar det i praktiken?

(Plus lite annat gott och blandat!)

fredag 5 mars 2010

Flerspråkighet. Visste du att...

Språklig socialisation är ett ämne som dök upp under lärarutbildningen, vilket jag tycker att det är väldigt intressant. Som mycket annat som skiljer sig från kultur till kultur så gäller detsamma för den språkliga socialisationen.

Man har identifierat två grundläggande sätt att kommunicera med barn. Det ena sättet är situationsberoende och med barnet i fokus. Föräldrar och andra vuxna ser barnet som en likvärdig samtalspartner, men som anpassar sitt tal till barnets nivå. Vuxna anpassar sitt språk genom förenklingar i språket. Man pratar i långsam takt, ständiga upprepningar och en förenklad grammatik. Denna typ av samtal är vanlig bland medelklassen i västvärlden. Det andra sättet är situationsberoende och barnet tilltalas relativt lite av omgivningen eftersom man inte anser att barnet är en likvärdig partner.

Vad blir då resultatet? Jo, att barn från en barncentrerad kultur är vana att förlita sig på vuxna, medan situationscentrerade barn i högre grad väljer att kommunicera med jämnåriga. Det kommunikationsmönster som finns i hemmet är en viktig faktor i det komminukationsmönster som sedan skapas i skolan mellan barnet och läraren, samt med jämnåriga kamrater.

Barn som är i början av sin språkutveckling behöver konkreta upplevelser av saker och ting. De behöver situationsbundna aktiviteter på plats, eller bilder och annat för att ta till sig en grundläggande kommunikativ förmåga. I och med att barnet blir äldre har han/hon mer behov av språkliga utmaningar  för att språket på längre sikt ska kunna befästas och användas mer komplext.

Därför anser jag att det är viktigt att man litar på barnets förmåga att lära och inte underskatta det. Det är viktigt att man kan uppskatta den nivå ens barn är på för att kunna tillgodose barnets behov till utmaning och stimulans, för han/hon på så sätt ska kunna utvecklas. Det är viktigt nästan i alla sammanhang, även i det språkliga, att ge barn tid på olika sätt. Att ge barnet utrymme och tid för att ta till sig den nya kusnkapen, att förse barnet med verktyg för att kunna utvecklas, att ge barnet tid att tänka och formulera sina svar och att framförallt ha tålamod och uppmuntra! 

Klicka här om du vill veta mer språklig socialisation.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar